John bedrog Jenny i flera år – hon förlät

John var otrogen mot sin fru Jenny under flera år.
För honom var sex med andra en flykt som inte hade med kärleken till Jenny att göra.
– Det var först när jag höll på att förlora min familj som jag insåg vidden av hur jag levt och vilka konsekvenser det höll på att få.

För tre år sedan skrev John en lista över alla kvinnor han varit otrogen med. Han skapade en mejladress, fotade listan och mejlade den till adressen. Sedan gav han Jenny lösenordet och sa: ”Om du vill veta vad jag gjort så finns allt i den här mejlen.”

Efter det lämnade han lägenheten. Vad han tänkte minns han inte. Men han hade kommit till vägs ände. Han orkade inte mer, livslögnen måste få ett slut.

– Det hade gått överstyr, jag stod vid ruinens brant, förklarar han.
Jenny läste. Hon blev förkrossad, men också lättad. Någonstans hade hon ju vetat, känt på sig att något var fel.

– Det är svårt att förklara, men det kändes som om jag fick svar på alla mina frågor när jag gick igenom listan. På något sätt gav den mig bekräftelse på att jag inte var galen och på att jag faktiskt haft rätt hela tiden.

John hade veckan innan han skrev listan börjat gå i terapi. Beslutet att söka hjälp hade han tagit efter att Jenny kommit på honom med att skicka bilder på sig själv till en tjej. Hon hade också sagt att hon övervägde att lämna honom – eftersom han varit otrogen en gång tidigare och då lovat att det aldrig mer skulle hända.

– Första gången jag fick veta att John var otrogen var för fem år sedan, veckan innan vi gifte oss. Då var jag i chock och valde att lägga locket på. Jag minns att jag tänkte att vi får prata om det här sen, fortsätter Jenny.

I efterhand ångrar hon att hon inte berättade för sina närmsta vänner. Och framför allt: Att hon och John fortsatte att leva sina liv i förnekelse.

– Vi borde naturligtvis ha tagit tag i det här på en gång, men otrohet är så stigmatiserat och förenat med skam. Jag vet att jag tänkte ”vi löser det här på något sätt”. Men sedan hände inget mer. Jag minns att jag helt felaktigt la en del av skulden på mig själv, jag vet att jag kände mig ful och otillräcklig.

Efter otroheten för fem år sedan gick paret till en familjeterapeut ett par gånger – men sedan var allt som vanligt igen, och Jenny och John fortsatte att spela sina roller. Utåt sett och inför varandra.

– Jag tänkte att vi hade en bra kommunikation, och att vi kände varandra utan och innan. Men allt var bara en fasad, en lögn. I efterhand har jag förstått att vi egentligen aldrig pratade med varandra om hur vi mådde. Vi bar på hemligheter båda två, fortsätter Jenny.

När jag frågar John varför han var otrogen svarar han att han sökte bekräftelse.

– I efterhand förstår jag att det här har mycket med min barndom att göra. När jag var liten fick jag bara positiv respons och kärlek när jag presterade. Det gjorde att jag senare började jaga bekräftelse från kvinnor, för att bevisa för mig själv att jag dög.

Relationen till Jenny såg han som något annat. Hon var det sunda och fina. Hon hade inte med det andra att göra.

Men när Jenny kom på John med att mejla bilder på sig själv till en annan kvinna, gick det inte längre.

Något inom honom gick sönder. Han kunde inte mer.

– Jag kunde helt enkelt inte separera det längre och jag fattade att allt var på väg att gå åt helvete, fortsätter John.

Det första han fick lära sig i terapin var att det absolut inte får finnas några lögner eller hemligheter. Att allt måste fram. Annars skulle han och Jenny aldrig ha en chans att komma vidare.

Efter sitt första möte med terapeuten gick han hem, skrev listan och mejlade den till Jenny.

Ett par veckor senare började även Jenny i terapi, för sitt medberoende.

– När man står inför en sån här grej så är det väldigt viktigt att bägge går i terapi. Min erfarenhet är att om inte båda ser sina problem och destruktiva mönster så kommer man aldrig kunna mötas i en sund, frisk relation, säger Jenny och fortsätter:

– Första året gjorde vi kommunikationsövningar nästan varje kväll. Det gjorde att vi började umgås med varandra på ett annat sätt än tidigare. I stället för att titta på tv och prata om barnen, pratade vi med varandra, om hur vi verkligen mådde. Det var tufft men nödvändigt.

Nu har det gått tre år sedan John skrev listan – tre svåra men också väldigt bra år, summerar båda.

John och Jenny har valt att berätta sin historia anonymt, för sina barns skull. Men närmsta kompiskretsen och deras respektive familjer känner till vad de gått igenom. John säger:

– Det går inte att ljuga för sin omgivning och bära omkring på hemligheter samtidigt som man vill sluta med det man håller på med. Därför har det varit viktigt för oss att våra närmsta känner till hur vi levt.

Jenny, kan du lita på John i dag?

– Ja det kan jag. Jag mår bra idag och känner mig stark. Om John skulle välja att ljuga för mig eller vara otrogen igen är det hans förlust, inte min.

Reporter