Elisabeth var otrogen
i 14 år – blev gravid
Elisabeth bedrog sin man – sedan födde hon en son utan att veta vem som var pappa till barnet.
Några år senare upprepade sig historien.
– Jag gifte om mig och började träffa mannen jag varit otrogen med igen.
ÖREBRO Under 14 år höll det på. Av. På. Av. På. Elisabeth Akteus Rex kunde omöjligt slita sig från mannen hon träffade på ett uteställe när hon var 22.
Då var hon gift och älskade sin man, men det hjälpte inte.
– Jag drogs till den här mannen, periodvis var jag besatt av honom, och ibland kär. I efterhand har jag svårt att förstå hur jag kunde bete mig så mot mina män, det tog många år innan jag kunde förlåta mig själv.
Elisabeth, som skrivit boken ”Valet” om sina erfarenheter, tror att hennes beteende bottnar i uppväxten.
– Jag växte upp i Jehovas Vittnen och var ganska vilsen när jag lyckades frigöra mig från rörelsen. Jag sökte uppmärksamhet och just den här mannen bekräftade mig på ett väldigt speciellt sätt.
Efter att hon haft sex med mannen första gången upptäckte Elisabeth att hon var gravid – men hon nämnde inget om snedsteget för sin man.
– Jag kände extrem ångest naturligtvis, men sa inget. Jag hoppades bara att barnet skulle födas och ha samma ögonfärg som min man.
När pojken föddes kunde hon sitta och titta på honom i flera timmar för att försöka lista ut vem han var lik. Samtidigt började hon gå i terapi. Men ingen, inte ens Elisabeths närmaste vänner, kände till vad hon hade gjort eller hur hon mådde.
Jag förstod att relationen var körd i samma ögonblick som jag berättade vad jag gjort.
– När min son var ett år skulle jag gå en kurs i staden där den andra mannen bodde. Då hörde jag av mig till honom, min tanke var först att jag skulle berätta om barnet, men det hela slutade med att han bjöd hem mig. Och då ”trillade jag dit” igen.
När Elisabeth kom hem berättade hon för sin man – som genast ville göra ett faderskapstest.
– Jag förstod att relationen var körd i samma ögonblick som jag berättade vad jag gjort. Jag kände både skam och skuld.
Faderskapstestet visade att det var Elisabeths man som var pappa men äktenskapet gick inte att rädda.
Efter skilsmässan tänkte Elisabeth att hon skulle leva själv – hon bröt kontakten med sin älskare, och flyttade till Stockholm – där hon, ett par år senare träffade en ny man som hon gifte sig med.
– Den andra mannen hade jag ingen kontakt med under ett par år men sedan träffades vi av en slump. Först sågs vi bara som vänner men efter några år blev det som tidigare; att vi inte kunde hålla oss ifrån varandra.
Elisabeth säger att hon hela tiden försökte bryta med sin älskare – men att hon blev som besatt. Han spökade konstant i hennes huvud.
Efter flera år i terapi har jag förlåtit mig själv
– När han träffade en annan tjej bröt jag ihop, trots att jag själv var gift. Det var väldigt konstigt alltihop, och svårt att förklara.
Tänkte du aldrig på att du skadade din man?
– Jo, hela tiden. Samtidigt ljög jag för mig själv och tänkte ”jag är inte otrogen, jag träffar ju samma man som jag har träffat hela tiden.” Det blev som parallella världar.
Ålder: 36.
Familj: Tre barn och pojkvän.
Bor: I Örebro.
Gör: Författare.
Elisabeth fick två barn med sin nya man samtidigt fortsatte hon hela tiden att hålla kontakt med sin älskare – tills hennes man hittade en sms-konversation i hennes mobil.
– Då var det kört igen. Jag kunde inte se min man i ögonen efter det, fortsätter Elisabeth, som efter flera år i terapi och under en längre period som singel efter sin senaste skilsmässa nu har träffat en ny man och för första gången lyckats bryta kontakten med sin älskare.
– Jag har fått en tredje chans och tänker inte sabba det igen. Jag vet vad otrohet leder till, och jag vill aldrig någonsin utsätta någon för det igen.
Hur känner du i dag inför det du gjorde mot dina män?
– Det är min stora livssorg, jag har mått jättedåligt och känt stor skuld och ångest. Efter flera år i terapi har jag förlåtit mig själv och lärt mig att tycka om mig själv igen, men vetskapen om att jag skadat två fina människor gör fortfarande ont.
Vad skulle du säga till andra som är på väg att bedra sina partners?
– Gör det inte! Du kan ljuga för dig själv ett tag, men till slut kommer det ikapp dig. Att på nära håll se förödelsen och smärtan du orsakar din partner är outhärdligt. Det finns ingenting som rättfärdigar otrohet. Vill man vara med någon annan är det enda raka att gå hem och göra slut först. Otrohet är fegt och egoistiskt.
Terapeuten:
Vanligt att inte känna sig sedd och bekräftad
Det finns många orsaker till otrohet.
Men den största är längtan efter bekräftelse.
– Många menar att ”det bara hände”, men alla har ett val, säger parterapeuten Ann-Sofie Lundmark.
I sitt arbete möter Ann-Sofie Lundmark många par i kris efter att en varit otrogen. Oavsett om det var en enda gång eller en lång affär sätter det relationen i gungning. Lögner och svek lämnar starka spår.
– Det absolut vanligaste skälet är att inte känna sig sedd och bekräftad som kvinna eller man i sin relation. Man har slutat att se varandra, ofta sedan lång tid. Dyker det då upp någon annan intressant person är det lätt att tippa över gränsen. Särskilt om det är i ett sammanhang en bit från vardagen, som på en resa eller jobbkonferens, säger Ann-Sofie Lundmark.
– Ofta har det inte mycket med kärlek att göra.
Många är redo med bortförklaringar: ”Jag var full.” ”Han/hon uppmuntrade mig, vad skulle jag göra?”. ”Det bara hände”.
– Visst går det att förstå längtan efter att bli uppmärksammad. Men slutligen är det ett val.
Enligt en undersökning av Aftonbladet/Inizio är just otrohet det som skulle få de flesta att vilja skiljas – över hälften uppger det. Det gäller faktiskt även den som är missnöjd med samlivet i relationen. Varför ses det som ett så otroligt stort svek egentligen?
– De flesta eftersträvar att känna grundtrygghet och exklusivitet med någon. Vi vill kunna öppna oss helt för en annan människa. När den då sviker blir det en stark känsla av att vara bortvald, och det är lätt att förlora självrespekten.
Läkningen i relationen blir lättare om den som bedragit berättar direkt.
Tvärtemot vad de flesta säger innan de drabbats så vill många försöka lappa ihop kärleken efter en otrohet. Faran är att fastna i beskyllningar och skuldkänslor, där en känner sig ratad och i underläge och den andre får leva med stor skam.
Vad krävs för att komma över en otrohet och gå vidare med förhållandet?
– De som lyckas har en speciell tillit till varandra. Den som blivit bedragen har ofta en grundtrygghet och känner att den duger. Och den som svikit står upp och erkänner, tar kritiken och förstår den andres känslor. Däremot gäller det att inte bli fixerad vid det som hänt under allt för lång tid. Även om den som svikit måste tåla att den andre drar upp det gång på gång så kan den inte vara livstidsdömd.
Vad är bäst – att berätta eller hålla tyst, om det kanske varit en betydelselös engångshändelse?
– Ärlighet är bäst. Jag har sett flera fall där den otrogne tigit, och det ändå uppdagats senare. Då blir tilliten ännu mer skadad. Lögnerna i sig skadar mycket.
Min övertygelse är ändå att folk verkligen inte ger upp lätt – tvärtom kämpar de flesta.
– Men det är väldigt vanligt med förnekelse – även om partnern konfronterar och har rätt. Många kastar tillbaka anklagelser om att det är den andre som är överdrivet misstänksam och borde söka hjälp.
En stark längtan efter att bli sedd
• Förälskelse, men personen väljer att hålla det hemligt, hen vågar inte riktigt ta steget utan hoppas att det ska gå över.
• En tomhet i livet, något som saknas. Otroheten blir ett sätt att kompensera.
• Sex – otrohet kan vara ren attraktion som personen väljer att inte stå emot.
• Ålder, känslan av att åren går, eller andra förändringar som gör att man börjar ifrågasätta det liv man lever.
• Förlorat värde eller att inte leva upp till förväntningarna i ett annat sammanhang, till exempel att bli arbetslös. Då blir otrohet en kompensation.
• Sexmissbruk.
Källa: Ann-Sofie Lundmark, parterapeut
Vad är då egentligen otrohet? Alla par bestämmer sin gräns. För en del handlar det om en kyss, för andra att få känslor för en annan. De flesta drar en skiljelinje vid sex, berättar Ann-Sofie Lundmark.
– Sedan finns det många nya diskussioner i och med sociala medier. Är det otrohet att sexchatta? Att ha kontakt med en gammal kärlek via Facebook? Det är helt nya frågor.
I dag finns över huvud taget ett mycket större utbud av tänkbara kärleks- eller sexpartners via sociala medier och dejtingsajter. Hur påverkar det långa relationer och känslan för trohet?
– Fler ifrågasätter den egna relationen när det finns ett gytter av möjligheter. Dessutom är det lätt att inbilla sig att andra par är väldigt lyckliga och att ens eget förhållande inte duger. Min övertygelse är ändå att folk verkligen inte ger upp lätt – tvärtom kämpar de flesta.
